Historien om bergshandteringen och hindersmässan

En medeltida mötesplats
Vid Hindersmässan i Örebro knyter historisk bergshantering och modern gruv- och stålindustri samman sina band under sista veckan i januari. Hindersmässan är Örebros mest långlivade tradition. Den hölls för första gången på 1300-talet som en marknad där bergsmännen från Bergslagen sålde sitt järn vidare. Nu är järnförsäljningen ett minne blott men Hindersmässan lever kvar. Med ett besökarantal på cirka 80 000 är den ett av Örebros mest omfattande och återkommande evenemang. Förutom den stora marknaden som täcker nära nog hela centrum så arrangeras konferenser, utställningar, seminarier och mycket mer.

Föreningens bildande och dess stiftare

I tidningen ”Nerikes Nya Allehanda” för lördagen den 30 januari 1864 läses följande notis:

”Bergshandteringens Vänner.

Det är en förvånande sanning, att i Örebro län, där bergshandteringen har så många idkare och vänner, har hitintills saknats en ”bergsmannaförening” sådan t.ex. i Värmland finnes – en anslutning mellan yrkets idkare för att lägga råd om gemensamma angelägenheter, meddela hvarandra egna rön och iakttagelser samt (hvarför icke?) vid en på sammankomsten följande gemensam måltid vinna ytterligare tillfälle till förbrödring.

Den lucka, vi här ofvan påvisade, är på väg att fyllas – vi säga blott ”på väg”, ty den förening, som under namn af ”Bergshandteringens Vänner” och i mera praktiskt, än teoretiskt syfte, bildades här under Hindersmässan, blef då icke särdeles talrik. Tvifvelsutan skall emellertid till ett annat år, då saken blir närmare bekant, många sluta sig kring den kärna, som nu förefinnes.

Bergshandteringens Vänner hafva till sin ordförande valt Brukspatron Harald Eriksson, till vice ordförande Bruksförvaltare Fröding i Schisshyttan och till kassaförvaltare Bruksförvaltaren Kjellmark på Svartå.”

I samma tidning för den 3 februari läses vidare:

”Bergshandteringens Vänner. Beriktigande från ordföranden.

Ett faktiskt misstag har i notisen influtit, som jag härmed får beriktiga: Herr Löjtnant Bratt vid Dalkarsberget var den, som valdes och åtog sig v. ordförandeskapet för den blygsamma förening, i hvars muntliga program uttryckligen nämnes, att den alldeles icke vågar hoppas eller ens anse sig vara ”på väg” att fylla den brist i Örebro län, som Värmlands och Dalarnas storartade bergsmannaföreningar, hvar och en på sitt ställe på ett så utmärkt sätt fylla. Herr Bruksförvaltare Fröding är däremot den, som har hela förtjänsten af sällskapets bildande. Måtte han få glädje af sitt faderskap.”

Vid föreningens sammanträde den 27 januari 1884 erinrade dåvarande ordföranden, Direktör Andreas Grill, att det då vore jämnt på dagen 20 år, sedan föreningen bildades. Föreningen är således bildad den 27 januari 1864. Utom de ofvan citerade tidningsnotiserna omnämnda medlemmarna Bruksegaren Harald Ericsson å Ramsbergs bruk, Disponenten, Löjtnant G. Bratt å Dalkarlsberg, Bruksförvaltaren N. Fröding, då å Schisshyttan, och Bruksförvaltaren K. J. Kjellmark å Svartå, var med all sannolikhet Direktör Ludvig Rinman närvarande, ty i juli samma utsänder han ”med benäget samtycke af ordföranden” föreningens första – litograferade – publikation.

I vid senare sammanträden upplästa minnesrunor omnämnas äfven följande såsom stiftare af föreningen: Bruksegaren Hj. T. Arpi å Guldsmedshyttan, Bruksegaren P. A. Cassel å Elfvestorp, Bruksegaren Leo Wallmo å Bånghammaar, men naturligtvis voro ännu några flera med om föreningens bildande, fastän deras namn tyvärr ej hafva blifvit bevarade.